Igår när rubriken från Aftonbladet kom upp på min telefon trodde jag att jag hade läst fel. Jag läste den säkert 5 gånger innan jag långsamt förstod vad det stod. Tim Bergling, död. Ditt namn och det ordet borde inte ens kunna stå tillsammans i en mening. 28 år gammal. Det känns fortfarande för sjukt för att vara sant. 

Det var som att hjärtat stannade lite i en halv sekund, magen drog ihop sig och ögonen tårades, trots att jag inte ens kände dig. Din och min relation existerar genom musiken. Du har varit en del av min och så många andras uppväxt. En hel generation som avgudat dig. Så många gånger man har dansat till din musik, antingen under bar himmel en sen sommarkväll eller i vimlet på en lite för varm nattklubb någonstans. Din musik är och kommer alltid att vara speciell. Du har verkligen lyckats leverera känslor i dina låtar och jag har upplevt alla känslor man kan känna till dem. Någonstans har de alltid gett glädje. Det är många gånger du har satt ord på exakt det man känner. 

Att jag nu förstår hur det kändes när generationerna innan oss förlorade Elvis Presley och Michael Jackson är ett faktum som jag aldrig önskar hade inträffat.

Tack Tim för att du tonsatt våra minnen med dina låtar. Tack för att jag fått skrika "Wake me up" mot en sen sommarnattshimmel. Tack för att jag fått se dig uppträda på Ibiza. Tack för att jag fått dansa loss till Levels otaliga gånger. Tack för att din musik hjälpt mig genom många stunder och lämnat mig med oförglömliga minnen. Tack för musiken du har producerat och lämnat efter dig. Tack.

Din och min relation existerar genom musiken och det kommer den alltid att göra. Och även om jag inte ens kände dig känns det som att en liten bit av mig och min uppväxt försvunnit. Du har betytt otroligt mycket för många människor.

Vila i frid Tim Avicii Bergling. ♥️

(null)