Bilder från när jag och Hannes pratade om Lidingö stad när vi genomförde Tekniksprånget
 
Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om det har med att prata inför en grupp av andra människor, då jag vet att många tycker att det är bland det läskigaste man kan göra. Jag tyckte precis samma sak när jag var yngre. Det var bland det absolut värsta jag visste vad det gällde skolan, när man fick uppgifter som man var tvungen att redovisa. När det var i grupp var det okej, det var såklart jobbigt att prata ändå, men då stod jag i alla fall inte däruppe helt själv. Däremot när jag höll i egna redovisningar, när jag visste att allas ögon var på mig, då var jag livärdd, skakig, svettig osv... 
 
Vad hände då? Jo, ni vet ju att man "tvingas" till att öva på detta i skolan och det är fantastiskt bra (även om det som sagt kan vara jobbigt). Hela vägen till typ sista året på gymnasiet tyckte jag att det var jobbigt att prata inför folk (även om det blev bättre med åren och jag inte skakade lika mycket). I trean var det dags för studenten och jag satt med i studentkommittén. Vi skulle dels hålla i mösspåtagningen och i gubbskivan. Vid båda aktiviteterna behövdes det någon som kunde prata och någon som kunde vara toastmaster. De andra vägrade vilket slutade med att det bara var jag som kunde. Jag var såklart riktigt nervös men jag sa "jag gör det". För mig var det min vändpunkt. Jag pratade på mösspåtagningen för säkert 300-400 pers (det var så många att jag inte ens såg alla haha) och detsamma på gubbskivan. Eftersom att jag bara pratade utifrån ingenting var det så mycket enklare. Efter det har jag tagit nästan alla chanser jag kunnat att hålla föredrag, både där jag jobbat, på mässor jag varit studentambassadör, vid events, födelsedagar osv... Från att ha varit livrädd, skakig, sjukt nervös och bara velat sjunka genom jorden när jag stått framför folk och pratat har jag börjat gilla det. Nu tycker jag att det är roligt! :)
Det går alltså att vända den där nervositeten till något bra, för jag är fortfarande nervös men på ett bra sätt. Tyvärr handlar det ju om att öva öva öva för att bli så pass självsäker att man kan gå upp på scen och känna att nu har jag allas uppmärksamhet på mig; nu kör jag! 
 
Det är tufft, läskigt och svårt men man får inte ge upp! Tillslut blir man mer och mer bekväm! Mitt tips är alltså; ta alla chanser du får att prata inför folk för det är då du lär dig det! Lycka till!