Nu kommer ett sånt där tankeinlägg... Sådana jag knappt skriver längre. Jag vet faktiskt inte varför. Det idag kommer handla om att bli kär.
Ni som följt mig i några år vet ju att jag haft pojkvän tidigare och att det tog slut mellan oss för typ 2,5 år sedan. Det var han som valde att göra slut, vilket jag tycker är helt fair då man aldrig ska vara tillsammans med någon om man inte vill. Dock ska jag säga att det kom utan att jag var förberedd vilket gjorde att det tog ganska så hårt på mig. I slutändan har det helt enkelt lett till att jag har otroligt svårt att släppa in en person hela vägen då jag vet att det är när jag gör det som jag blir sådär sårbar igen. Det är bara då det kan göra sådär ont som det gjorde den dagen för 2,5 år sedan. På ett sätt är det väl bra för jag kommer aldrig släppa in någon som inte förtjänar det, men å andra sidan har det också varit jobbigt för att jag är livrädd, för att det ska sluta på samma sätt som förra gången.
Jag gissar dock att det är en del av charmen med att vara kär, du vet ju att den dagen du släpper på alla spärrar, öppnar alla lås och dörrar, det är då du är kär.
För mig tog det 2 år innan jag ens så mycket som vågade fundera på att verkligen släppa in någon så nära inpå igen. Tiden har fått göra sitt, men jag är mer försiktig nu än vad jag var tidigare. I april detta år började jag umgås mer med en person som jag då nästan hade känt ett år. Jag hade sett honom som en kompis och vi umgicks enbart i grupp. Sedan förändrades något och vi började umgås mer själva och någonstans där började jag inse att han verkligen inte var den personen jag trodde att han var. Han var skarp, smart, otroligt förstående och sjukt härlig som person. ♥️
Sommaren kom och vi pratade varje dag. Han gjorde mig glad, men jag var fortfarande rädd, rädd för att bli sårbar.
Sommaren kom och vi pratade varje dag. Han gjorde mig glad, men jag var fortfarande rädd, rädd för att bli sårbar.
Tiden precis efter sommaren var som en jävla bergochdalbana. Det gick upp och ner, mest på grund av mig, och ni vet hur mycket man tänker när man befinner sig i en sån här situation? Om ni inte vet det ska jag berätta det nu. Man tänker FRUKTANSVÄRT mycket. På allt. Det var först i november som jag verkligen börja landa och insåg att jag tycker så mycket om honom. På riktigt. Det är äkta liksom. ♥️
Kan ju bara säga att jag är på väldigt god väg att bli sådär sårbar som jag var för två år sedan, och jag är faktiskt helt fine med det igen. ♥️
Kan ju bara säga att jag är på väldigt god väg att bli sådär sårbar som jag var för två år sedan, och jag är faktiskt helt fine med det igen. ♥️
